Det blir inte alltid som man tänkt ut sig - del 100

Nyss hemkommen från Amsterdam känner till och med jag, som är ständigt är täppt i näsan att något eller någon dött och ruttnat medan jag varit hemifrån. 
 
 
Tack och lov var det bara den här sötpotatisen! Trots fint rotsystem hade hela potatisen säckat ihop och ruttnat. Nu för tiden är jag superkänslig för ruttna grönsaker (och uppspydda möss) så det var med viss möda som denna hamnade i bokashihinken och vasen  fick nytt liv. 
 
On the bright side: En sak mindre att hålla ordning på i den kanske, tidsmässigt, tajtaste odlingsäsongen ever. 
odla sötpotatis

Det blir inte alltid som man tänkt sig - Förodling chili

 
Kolla in den här enorma skillnaden på chiliplantorna till höger och den lilla skrutten till vänster. Plantorna till höger har min kompis Nina odlat och som tur var för mig hade hon sått för många och delade med sig. Vad har då hänt med skrutten till vänster? Jo, i år har jag verkligen gjort massa missar med chilin, ännu värre är att jag dessutom har vetat om det. Suck. Det hela började med att jag sådde, chilin grodde, allt var frid och fröjd. Sedan ställde jag ned plantorna i källaren under extra belysning. Där fick allt löss samtidigt som det var för kallt. En del av plantorna åkte då upp ur källaren och behandlades och ställdes varmare, men utan extra belysning. Ingenting hände, plantorna hade redan fått stryk. Lite mer näring kanske behövs tänkte jag. Superpeppad på att testa lakvatten från den nya bokashikomposten kanske jag tog liiiite för mycket. Hur starkt kan det egentligen vara? Jo, jättestarkt tydligen. En tredjedel av plantorna dog direkt och övriga stannade helt i växten. Nu var de alltså köldskadade, lusangripna och brända.
 
Efter det gav jag dem lite andrum och höll tummarna. Pyttelite tillväxt samtidigt som jag kämpade med återkommande löss. Efter ett tag kändes det ändå som att jag behövde plantera om dem, det brukar ju ge en skjuts åt rätt håll. Just den dagen när jag tyckte att jag hade chans att göra detta så hade jag ingen köpejord hemma. Men jag hade ju en stor hög med fin rabattjord på utsidan. Här dukade nästa tredjedel under. Kvar stod jag alltså med de tanigaste plantor jag någonsin sett efter 6 månaders odlande. Kanske ett under att de överlevde över huvudtaget när jag tänker efter. Egentligen är jag inte så brydd, speciellt inte när jag fick så otroligt fina plantor av Nina. I kontrast till mina, de finaste hemodlade chiliplantorna jag någonsin sett! Tur att man har fina vänner som också odlar!
chili

Det blir inte alltid som man tänkt sig - Att odla ogräs

Jag blev så full i skratt häromdagen, det här känner vi nog alla igen. I alla fall har jag gjort det här ett flertal gånger! Man ser en lite klutt med små spirande växter, man tänker att det där måste ju antingen vara något jag har sått eller en blomma som har fröat av sig. Är det i en rabatt låter man det vara för att se vad det blir när det växer upp, ser man det någon annanstans kan det till och med bli som för min moster, som även hon är en duktig odlar, att man plockar med sig den lilla klutten hem, delar upp och planterar i ny jord och fina krukor.
 
Och vips! Så har man sin egna våtarvsodling! Bara så där! Har man låtit dem växa upp i rabatten har man dessutom en miljard av deras avkommor att vårda då de i princip växer upp och blommar över dagen. 
 
 
Så här ser exemplariskt odlad våtarv ut! Har du gjort samma misstag?
våtarv
2
Powered by Jasper Roberts - Blog