Det blir inte alltid som man tänkt sig - Förodling chili

 
Kolla in den här enorma skillnaden på chiliplantorna till höger och den lilla skrutten till vänster. Plantorna till höger har min kompis Nina odlat och som tur var för mig hade hon sått för många och delade med sig. Vad har då hänt med skrutten till vänster? Jo, i år har jag verkligen gjort massa missar med chilin, ännu värre är att jag dessutom har vetat om det. Suck. Det hela började med att jag sådde, chilin grodde, allt var frid och fröjd. Sedan ställde jag ned plantorna i källaren under extra belysning. Där fick allt löss samtidigt som det var för kallt. En del av plantorna åkte då upp ur källaren och behandlades och ställdes varmare, men utan extra belysning. Ingenting hände, plantorna hade redan fått stryk. Lite mer näring kanske behövs tänkte jag. Superpeppad på att testa lakvatten från den nya bokashikomposten kanske jag tog liiiite för mycket. Hur starkt kan det egentligen vara? Jo, jättestarkt tydligen. En tredjedel av plantorna dog direkt och övriga stannade helt i växten. Nu var de alltså köldskadade, lusangripna och brända.
 
Efter det gav jag dem lite andrum och höll tummarna. Pyttelite tillväxt samtidigt som jag kämpade med återkommande löss. Efter ett tag kändes det ändå som att jag behövde plantera om dem, det brukar ju ge en skjuts åt rätt håll. Just den dagen när jag tyckte att jag hade chans att göra detta så hade jag ingen köpejord hemma. Men jag hade ju en stor hög med fin rabattjord på utsidan. Här dukade nästa tredjedel under. Kvar stod jag alltså med de tanigaste plantor jag någonsin sett efter 6 månaders odlande. Kanske ett under att de överlevde över huvudtaget när jag tänker efter. Egentligen är jag inte så brydd, speciellt inte när jag fick så otroligt fina plantor av Nina. I kontrast till mina, de finaste hemodlade chiliplantorna jag någonsin sett! Tur att man har fina vänner som också odlar!
chili
Powered by Jasper Roberts - Blog