Mammas petunior

Min mamma sår varje år de finaste petuniorna som finns att få tag på. Hon börjar tidigt på året och får fram otroligt vackra kompakta plantor. Titta så fint de passar hos mig!
 
 
Mamma samlar dessutom alltid egna frön och får fram massa spännande korsade sorter.
 
 
Bland årets sådder gillar jag dessa bäst med mättade mörka färger. Snyggt! 
 
Petunia har varit en blomma som jag inte alls gillat tidigare. Har alltid tyckt att den är för vräkig och med stora sladdriga blommor som fastnar på en så fort man rör dem. Och det gillar jag fortfarande inte, att när man skall "deadheada" så fastnar det där kletet på fingrarna och göra att det känns som att man försöker tygla en köttätande växt samtidigt som man brottas med att få bort blomblad från fingrarna. Vips har man knäckt av en kvist eller två i rena farten. Fortfarande med hela fingrarna fulla med blommor!
 
MEN. På min väg att gå från en helgrön trädgård till att faktiskt vilja ha mer blommor och färg har petunian hittat in i trädgården.  Den är trots allt väldigt mångsidig och finns numer i mängder av fina storlekar och färger. Dessutom är de ju snälla och står ut med svenskt väder, trots att de såklart mår bäst om det är vindstilla och sol ibland i alla fall. 
 
 
Svartvit kombo vid jättekapsylen. Fint, tack mamma!
 
 
petunia - så som i himlen
1
Marie

Fuchsior är också jättesnälla o tåliga blommor. Nästa år ska vi öva på begonior😉😉

Svar: Åhh nej inte begonior! Det är jag inte redo för ;)
Emma Stille

Powered by Jasper Roberts - Blog